RecensionKonserter
Busigt sväng när Fasching släpper in jazzpubliken
Lars Gullins ikoniska svenska jazz presenteras på bästa tänkbara sätt när Fasching åter öppnar dörrarna för en begränsad publik. Ljudbilden är varm och fyllig och Gullins kompositioner tolkas personligt.
Jazz kan vara strikt noterad och hårt arrangerad men är och förblir en till stora delar improvisatorisk musikform. Ett mer eller mindre äventyrligt musicerande i stunden där dagsformen och musikernas lyhördhet för varandra, men också interaktionen med publiken, är av stor betydelse.
Just därför känns det extra härligt att Fasching nu åter öppnar dörrarna. Visserligen med det stipulerade publiktaket på futtiga femtio personer. Men låt gå för det, det ger ändå ett hopp om en framtid där musiker, publik och alla andra som på olika sätt är inblandade i scenproduktion åter kan mötas.