Ner med allt? Essäer om protestlitteraturen och demokratin, cirka 1965–1975Småleende tillbakablick på en illröd epok

Att bläddra i Johan Svedjedals nya bok med essäer om 60- och 70-talens svenska protestlitteratur är som att vika runt ett gathörn och krocka med ett larmande demonstrationståg. Ilsket röda budskap sticker ut från den svarta brödtexten och ropar en rakt i ansiktet: ”Ni provocerar oss.” ”Stöd FNL 400 499”. ”USA ut ur Amerika.” ”Utmana, överrumpla, förbrylla.” ”När det gäller motståndsmän får vi inte vara sentimentala.”

Tåget dök upp från ingenstans, och dess budskap var långtifrån enhetligt. Men plötsligt fanns den bara där, en högljudd och ofta militant rörelse långt till vänster om både socialdemokratin och VPK. I spetsen gick Jan Myrdal och hojtade i megafonen, något om ”medvetenhetens fnask”. Han var tidens idol, en moraliskt krävande lärofader som ständigt påminde om den intellektuelles ansvar, val och handlingsfrihet.