RecensionHöstens konstutställningar 2017
Ett särpräglat formspråk, både sprött och bestämt
Maria Nordin är en av de främsta akvarellisterna i sin generation. Hon väljer gärna stora format och låter vatten och pigment till synes leva sitt eget liv, medan hon kontrollerar dem med en mästerlig precision.
I den förra utställningen på Galleri Magnus Karlsson visade Maria Nordin ett imaginärt landskap med fascinerade vyer som tycktes upplösas och uppstå på nytt mitt framför våra ögon. I den nya utställningen återkommer hon till det motiv som hennes skapande allra främst förknippas med – människokroppen.
De tidiga bildsviterna bestod av närgångna, tätt beskurna porträtt. Det var som om de målades med utspätt blod. Hudens illrosa färgtoner slog mot betraktarens blick som en dynamo. Bakgrunderna var avskalade. Gestalterna verkade vara utslängda i en tom rymd och fångades i komplicerade rörelser. De nya målningarna visar snarare hur en kropp tar plats i rummet. Det handlar om avstånd och närhet. Här finns både påfallande likheter och totalt avgörande skillnader till de tidigare gestaltningarna.