Perfekt självhjälpsbok för vuxna gother
Unkna relationsmönster återkommer i Åsa Grennvalls böcker. Ida Säll har läst en perfekt självhjälpsroman i serieform.
I slutet av Åsa Grennvalls tionde bok ”Jag håller tiden” finns en farmor. Hon dyker upp när huvudpersonen efter enträgna försök lyckas framkalla ett barndomsminne som inte är mörkt. Farmodern har mjuka händer, kan skratta så att hela kroppen hoppar och är full av frågor: Hur mår du? Vad vill du göra? Är du trött? Ska jag hjälpa dig?
Hon utgör den trygga, nyfikna vuxennärvaro som Grennvalls huvudpersoner – vuxna som barn – längtat efter i bok efter bok.