Recension
Häpnadsväckande modernt om världsalltet
Vad hade Lucretius tänkt om allt det som väcker oro och ångest hos vår tids människor? Det frågar sig Emi-Simone Zawall efter att ha läst en nyutgåva av hans ”Om tingens natur”, i en frisk översättning av Ingvar Björkeson som gör att verket kommer än mer nära 2000-talet.
I en trädgård utanför Atens stadsmurar samlade den grekiske filosofen Epikuros (341-270 f Kr) under många år sina lärjungar för att tala med dem om hur en människa bäst ska leva sitt liv. Frukta inte gudarna, sa han, och oroa er inte för döden. Låt den enkla, naturliga njutningen vägleda er och tänk på att olusten är enkel att uthärda; all smärta går ju över till slut.
Eftersom han var naturvetenskapligt intresserad talade han också om världens uppbyggnad med dem. En sten är inte en sten, sa han, utan en sammanslutning av en mängd små och osynliga atomer. På samma sätt är det med rosor och hav – allt är atomer! – även vi utgörs av atomer, och när vi dör blir vi upplösta i atomer. Intet föds ur intet, allt uppstår ur något.