Kommentar
Venedig sjunker i politisk oförmåga
Venedigs borgmästare skyller stadens översvämningar på klimatförändringar. Riktigare vore att säga att det är ekonomin och politiken som får detta världsarv att sjunka.
Sedan minst 200 år sägs Venedig gå mot undergången: ryktet skapades år 1797, när republiken upplöste sig själv innan Napoleons trupper ockuperade staden. Fransmännen rättfärdigade då sitt intåg med argumentet att de enbart gav ett fallfärdigt bygge den sista stöten. Efteråt förvandlades ursäkten till ett självständigt motiv, som bara räcktes vidare: från Lord Byron till Thomas Manns ”Döden i Venedig” (1912) till Nicholas Roegs film ”Don’t look now” (1973). Och så har det fortsatt fram till i dag, fram till alla vita masker, trekornshattar och svarta slängkappor som i hundratusentals exemplar säljs i Venedigs souveniraffärer.