Recension

En kort berättelse om traktorer på ukrainskaMedryckande intrig berör många av världens sorger

Publicerad
Annons

Marina Lewycka, fjolårets engelska succedebutant, har gått kurser i creative writing och lärt sig hur man griper tag i sin läsare från första romanstycket: ”Två år efter att min mamma hade dött blev min pappa kär i en tjusig blond ukrainsk frånskild kvinna. Han var 84 och hon var 36. Hon briserade i våra liv som en skär fluffig bomb, rörde om de grumliga vattnen, rev upp ett slam av gamla begravda minnen till ytan och gav familjespökena en rejäl känga i baken.”
Och på det viset fortsätter det. Det minsta man kan säga är att En kort berättelse om traktorer på ukrainska är en medryckande bok. Lewycka, själv av ukrainsk börd men uppvuxen i England, har skapat ett persongalleri på gränsen till karikatyrer och pusslat ihop en intrig som tangerar många av världens sorger utan att ändå bli baktung. Tvärtom råder ett aningen märkligt förhållande mellan de
östeuropeiska tragedier som bildar bakgrund till romanhändelserna och den trohet mot den anglosaxiska romanförfattarens första bud, kravet att alltid vara (åtminstone lite) underhållande, som Lewycka iakttar. Så har hon också belönats med något som heter Wodehousepriset för denna bok om ukrainska öden från Stalins folkmord över tyska arbetsläger till dagens illegala invandring.

Nåja. Valentina, denna tjusiga blonda ukrainska med bröst som stridsspetsar dyker alltså upp i den engelska staden Peterborough med sin tonårige son, ett ”geni” som bör beredas plats i det engelska utbildningssystemet. Förutsägbart för alla (utom honom själv) skinnar hon snabbt sin gamle make och förvandlar med sin våldsamhet och sitt promiskuösa leverne hans liv till ett helvete. Med sin smak för sidenunderkläder, postordermakeup och konsumtionsvaror att visa upp svarar hon mot alla fördomar om den postsovjetiska kvinnan. De som får rycka in för att rädda sin far är hans döttrar.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons