Recension

HimmelsdalenBättre än Lehane men ingen riktig Mann

Uppdaterad
Publicerad
Annons

”Himmelsdalen” tycks lova en läsupplevelse à la Thomas Manns ”Bergtagen” eller James Hiltons ”Lost horizon”, med vistelser utanför tiden. Det är friskt vågat av Marie Hermanson att riskera jämförelsen med de klassiska föregångarna.

Hermanson har i sina böcker – bland annat ”Värddjuret”, ”Musselstranden” och ”Mannen under trappan” – ibland lånat grepp av andra. Men det finns något syrligt, ironiskt, i hennes tonfall som gör att de mestadels manliga motiven förkvinnligas och förkroppsligas samtidigt som de moderniseras. Med den metoden har Hermanson ofta lyckats hitta en lättsamt sagoaktig ton åt sina inte alltför långa romaner.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons