RecensionScenhöst 2018
Suggestivt om skräcken inför utplåningen
Smålands Musik och Teater vågar spela en svart, poetisk men fragmentiserad skildring av en samtid som med skräck väntar på nästa dåd, nästa död. Melanie Mederlind iscensätter skickligt en suggestiv mardröm, en oväntat vacker tolkning av undergången.
Det börjar som en kollektiv stamning, röster som vävs samman delar en skildring av den där heta augustidagen då det fruktansvärda händer. Tonårsgrabben som påverkad kör genom byn, polisbilen som jagar honom – och pojken som blir påkörd och dödad. Det enda vittnet är Korp, främlingen som just anlänt och hyr ett rum där han filar bort sina naglar ändå in till benet för att göra smärtan fysisk.
Tyska Dea Loher är en mycket intressant dramatiker, hon arbetar med ett slags poetiskt, förkortat och fragmentariskt flödesschema som knappast har plats för sedvanlig, svensk psykologisk realism. Hennes drama ”Den sista elden” handlar egentligen om skräcken inför utplåningen, på olika plan – civilisatoriskt och individuellt.