Recension

Brodecks rapportClaudel zoomar in mörkret

FRÄMLINGSKAP Philippe Claudel zoomar i sina romaner in den mänskliga naturens mörkaste skrymslen men han förmår också se en glimt av skönhet mitt i mörkret. Jeana Jarlsbo har läst ”Brodecks rapport”.

Jeana Jarlsbo
Uppdaterad
Publicerad
Annons

I novellen ”Amy Foster” (1901) berättar Joseph Conrad om en ung man från Karpaterna vid namn Yanko, som efter ett skeppsbrott hamnar i en liten by vid Englands sydvästkust där han bemöts med misstänksamhet av lokalbefolkningen. Yanko väcker bybornas rädsla, han stör och skrämmer dem eftersom allting hos honom är så annorlunda – hans utseende, hans beteende, hans språk. ”Han hade en säregen och outplånlig prägel av främlingskap”, beskrivs Yanko i novellen. Det är till Conrads mästerliga novell om det totala främlingskapet som tankarna osökt går vid läsningen av Philippe Claudels roman ”Brodecks rapport”.

Kort tid efter kriget anländer den gåtfulla, namnlösa centralgestalten De Anderer – Den andre – till en by belägen i ett landskap av berg och dalar, skogar och djupa klyftor. Att människorna här inte är öppna av naturen, skriver Brodeck, berättarjaget i romanen, kanske beror på klimatet med regn, dimma, frost, snöstormar och värmeböljor. Kriget kan också ha bidragit till det, kriget som ”stängde dörrar och själar ännu lite mer, låste ordentligt om dem, höll deras innehåll väl skyddat från dagsljuset.”

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons