I döda essäisters livfulla sällskap

Michel de Montaigne var den förs­te som kallade det han skrev för essä (essai), när han gav ut den första volymen av sina arbeten 1580. Men han fick snart efter­följare: bara några år senare kallade engelske Francis Bacon det han skrev för essay. Uppfinningen utvecklades i tidningar och tidskrifter i England på 1700-talet och spred sig över världen på 1800-talet och vidare in i vår tid, i Sverige särskilt under 1900-talet. Essän var vid det laget mångförgrenad och i dag kan som bekant allt från skoluppsatser till avhandlingar kallas essäer. Samtidigt har essän förblivit svårplacerad i bibliotekshyllorna: den är inte riktigt skönlitteratur och inte riktigt sakprosa heller, men lite av varje. Essän ­ägnas gärna högstämda hyllningar och praktiseras av många men den får inte plats i exempelvis August­prisets kategorier