När Sverige fick britterna att dricka kinesiskt te
Genom Ostindiska kompaniet blev Sverige en aktiv part i den internationella handeln med nordiskt stångjärn, spanskt silver, kinesiskt te och afrikanska slavar på 1700-talet. I en ny bok tecknar historikern Leos Müller svenskarnas roll i den första stora globaliseringsvågen.
Julen är den tid då föräldrar med milt våld sliter sina barn från skärmarna för att spela gammaldags sällskapsspel. Kanske tillhör du de lyckliga som i bokhyllan har en dammig kartong med Ostindiska Kompaniet, konstruerat av svenskt spelbyggeris grand old man, Dan Glimne, och utnämnt till Årets Spel 1992. I så fall är helgen räddad. Du och dina barn kan stäva ut från Götheborgs (ja, ska vara med h) hamn på era fullriggare – Götha Lejon, Enigheten, Ulrika Eleonora – lastade med stångjärn, bandjärn, koppar och trävaror. Första hamn är Cádiz, där lasten säljs för några hundratusen spanska silverpiastrar. Sedan ut på de stora haven, till Surat och Porto Novo i Indien, Kanton i Kina, Nagasaki i Japan… Och sedan, med tur och smarthet, hem igen med te, porslin, siden. Ju längre färd, desto större risk. Men också större och begärligare vinster.