”Eliasson klarar inte att lösa polisens problem”
DEBATT | POLISEN
Den som inte förstår de förödande konsekvenserna av en ologisk befälsstruktur och rörig hierarki bör inte leda Sveriges största myndighet.
Polisen lider av två grundläggande problem. Det ena är otillräckliga resurser, det andra ett otillräckligt ledarskap. Trots ny polisorganisation och påstådda satsningar misslyckas Sveriges största myndighet att fullfölja sitt uppdrag. Vi kan konstatera att det bland annat blir färre synliga poliser i yttre tjänst, lägre andel brott som uppklaras och dessutom erkänner rättsväsendet öppet att man inte längre kan upprätthålla lag och ordning i ett stort antal utanförskapsområden.
Med bara drygt hälften så många poliser per invånare som snittet för EU:s övriga medlemsstater är det knappast förvånande att polisen i Sverige får konkurrens om våldsmonopolet. Polisens ensamrätt att använda våld utmanas dock inte bara av kriminella, utan på senare tid också av medborgargarden och alternativa rättssystem i socialt utsatta områden. Dessutom utmanas våldsmonopolet av att både offentliga och privata aktörer i allt högre utsträckning betalar för säkerhetstjänster för att sköta uppgifter som egentligen ligger på polisens ansvar.
I regeringens vårbudget marknadsförs 600 miljoner kronor i tillskott till rättsväsendet som en satsning på polisen. Men knappt hälften av medlen avsätts till myndigheten. Dessutom är det, precis som för flesta andra ”satsningarna” i propositionen, en direkt kompensation för den omfattande migrationen.
Enligt rikspolischef Dan Eliasson krävs upp till 2500 nya poliser för att klara av de nya de ökade arbetsuppgifterna som följer av krisen. Men polisen har varit underfinansierad långt innan våra samhällssystem prövades till bristningsgränsen, och rekryteringsbehovet är betydligt mer omfattande än Eliassons prognos. Rikspolischefen har tillsatts med ett tydligt mandat – att spara pengar. Uppenbart saknas både vilja, kompetens och mod att avslöja konsekvenserna av politikens bristande prioriteringar.
Kontrasten är påtaglig jämfört det ledarskap som tidigare ÖB, Sverker Göransson, visade genom att synliggöra bristerna i vår försvarsförmåga och möjlighet att avvärja yttre hot. Att konkret kommunicera hur oförmögna vi var att skydda vårt land från väpnat angrepp var vad som krävdes för att vända decennier av neddragningar på Försvarsmakten. Samma typ av problem rör nu den inre säkerheten och vår oförmåga att garantera skydd från inre hot.
Efter den stora omorganisationen behöver polisen ett effektivt ledarskap som kan motivera de anställda och upprätthålla poliskårens yrkesstolthet. Nu ser vi i stället att polisyrket riskerar gå samma öde till mötes som läraryrket. Avhoppen från polisen är rekordmånga och därtill misslyckas rekryteringen av tillräckligt antal kvalificerade för att tillsätta platserna på polisutbildningen. Löneläget påverkar attraktivitet och status, precis som för alla andra yrken, men en ny lönesättning skulle inte ensamt räcka för undkomma fortsatta problem med personalförsörjningen.
Utöver låga löner och en generellt undermålig arbetssituation är den bristande kompetensen hos polisledningen ett allvarligt problem. Ett av många exempel är hur gradsystemet kommit att misshandlas. Poliser med lägre grad kan numera vara chef över poliser med högre grad. Ett ologiskt gradsystem skapar snabbt frustration och missnöje hos de anställda.
Man kan fråga sig hur det skulle påverka läkarnas engagemang och medborgarnas förtroende för vården om läkare skulle börja kallas undersköterskor. Den som inte förstår de förödande konsekvenserna av en ologisk befälsstruktur och rörig hierarki bör inte leda Sveriges största myndighet.
Förtroendeklyftan mellan Sveriges poliser och Dan Eliasson blir allt större. Rikspolischefens bristande kompetens, bortom avsaknaden av ledarskapsförmåga, har synliggjorts när han erkände att han inte var insatt i frågan om hur hybridkrigföring hanteras och att han inte visste hur befälsordningen skulle se ut i sådan situation. Med tanke på att det under en överskådlig framtid inte är osannolikt att ett terrordåd sker i Sverige är detta en kunskapslucka som i sig borde vara tillräcklig för att framföra avgångskrav.
Sverige befinner sig i ett historiskt ansträngt läge där många av våra samhällsinstitutioner är under svår prövning. Mer än någonsin behövs en effektiv polisorganisation med resurser och ledarskap som gör att denna grundläggande av samhällsfunktioner kan garantera den trygghet många tar för given. Nuvarande rikspolischef saknar uppenbart kompetens att leverera både detta och att avslöja konsekvenserna av de bristande politiska prioriteringarna hos den rödgröna regeringen.
Sara Skyttedal
förbundsordförande Kristdemokratiska Ungdomsförbundet
