En surgubbe med lärd men åldrad blick
Den amerikanske litteraturkritikern Harold Bloom kan konsten att reta gallfeber med sin fäbless för vit manlig litteratur, sitt förakt mot feminism och populärkultur. Men hans nya bok, som sammanfattar hans långa gärning, ångar av respektingivande lärdom.
Vissa författare fångar en genast. Man anar en själsfrände och läser med ständigt ökad glädje. Sådan läsning kan bli en kärlekshistoria från början till slut. I motsatta fallet känner man genast aversion och vill kanske inte ens avsluta boken. Båda fallen är ganska okomplicerade, och det förra innebär egentligen bara en bekräftelse. En sådan bok skulle man själv ha skrivit om man kunnat, velat eller begripit. Den senare sorten är lika renmejslad. Icke! Aldrig!