Recension

Den girigeKomedin om Sverige

SAMTIDSFRESK Ett tvärsnitt av befolkningen utgör spelpjäserna i Mattias Ronges detaljrika och gåtfulla roman ”Den girige”. Tankarna leds till gamla storstilade försök att fånga en hel tidsanda, skriver Magnus Persson.

Uppdaterad
Publicerad
Annons

En eminent underhållande men trots alla oblyga lån också originell roman. Så måste man beskriva Mattias Ronges hyperaktiva och berättartekniskt synnerligen effektiva roman ”Den girige”. Hans debutroman kom ifjol, hette ”Tittaren”, och var i jämförelse en mer avskalad socialpsykologisk studie av det unga konsultgeniets uppgång och fall. Den var stilsäker och klaustrofobisk i effektiv förening. Nu är det dags för den helt fristående men ändå tematiskt besläktade uppföljaren. Den sociala och kulturella optiken använder sig här av en vidare lins. Det stilistiska registret är också brokigare; från okomplicerad psykologisk realism via spänningsroman till bred och gärna parodiskt laddad samtidsfresk.

Med risk för att lägga ribban orättvist högt leds tankarna till gamla hederliga och storstilade försök att fånga en hel tidsanda, att genom litteraturens förbluffande förmåga att gifta ihop det abstrakta och oöverskådliga samhället med ett fåtal konkreta individers emblematiska liv få fram ett destillat av vår Zeitgeist. Detta är en både lokal och grandios mänsklig komedi om Sverige, här och nu.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons