”Jag var så rädd när jag tittade ut över havet”

Samtalet från mannen, instängd i en av de båtar som nyligen förolyckades på Medelhavet, ekar i Oumar Keïtas huvud. Själv påbörjade han samma resa för några år sedan – men stoppades och återvände till Mali. I dag stöttar han andra migranter.

Publicerad
Oumar med sin åttaåriga dotter Kadidia Keïta.

Oumar med sin åttaåriga dotter Kadidia Keïta.

Foto: MOHAMED CAMARA
I kvarteret där Oumar Keïta bor känner alla varandra. På väg hem träffar han en av grannarna, Salimata Sangaré.

I kvarteret där Oumar Keïta bor känner alla varandra. På väg hem träffar han en av grannarna, Salimata Sangaré.

Foto: MOHAMED CAMARA
”Min pappa visste inte att jag åkt förrän jag kom tillbaka och då blev han arg på mina syskon som betalat resan. Mormor sa att jag borde ha stannat kvar och inte åkt för att dö i onödan”, säger Oumar Keïta som försökte ta sig till Europa.

”Min pappa visste inte att jag åkt förrän jag kom tillbaka och då blev han arg på mina syskon som betalat resan. Mormor sa att jag borde ha stannat kvar och inte åkt för att dö i onödan”, säger Oumar Keïta som försökte ta sig till Europa.

Foto: MOHAMED CAMARA
Annons

I eftermiddagssolen, just vid den tidpunkten när Malis röda jord lyser som vackrast, går vi genom Oumar Keïtas kvarter i utkanten av Bamako. Från marknaden vid den asfalterade vägen följer en upptrampad men ojämn stig till en öppen plats med några gigantiska mangoträd i blom. Runtom står låga hus med plåttak i en fyrkant. Det är där han bor.

– Det var på kvällen den 4 augusti 2005 vi gav oss av, börjar Oumar. Människosmugglaren hade lovat oss en enkel resa med en stor båt från Nouakchott till Kanarieöarna. Det enda jag såg framför mig var att jag skulle befinna mig i Spanien, jobba och ta hand om min familj ekonomiskt. Jag var inte alls rädd eftersom jag inte hade en aning om riskerna.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons