Mohammad Khalils replik på min artikel om Muslimska brödraskapet (MB) i Egypten illustrerar väl vad som ofta händer när argumenten tryter och invektiven kommer fram. Om vi för ordningens skull bortser från sådant som jag inte skriver om (acceptans av israelisk politik eller huruvida en valvinst av MB skulle accepteras samt ett förvirrat resonemang om Sveriges statschef till exempel) och som Khalil replikerar på (oklart varför), och i stället håller oss till poängerna i min artikel, kanske det bör understrykas att artikeln tar sin utgångspunkt i problemet med att inte separera religion och statsskick/politik. Det problemet är naturligtvis generellt och blir inte mindre i MB:s fall för att det existerar på andra håll. Tvärtom, understryker det ju problemets allvar.
ANNONS
Scrolla ner till SvD
