Recension
Condé skildrar maktens mekanism med lyskraft
Historiens vågor sveper skoningslöst över människorna i Maryse Condés roman ”Tills vattnet stiger”. Läkaren Babakar Traoré, romanens huvudperson, är född och uppvuxen i Mali men har flyttat till Guadeloupe, som är moderns hemö. Babakars existens har kantats av en rad tragiska händelser: i de tidiga tonåren miste han sin högt älskade mor, senare blev han brutalt och oåterkalleligt skild från sin havande hustru. Men när en haitiska vid namn Reinette en stormnatt under mystiska omständigheter dör i barnsäng, adopterar han genast hennes nyfödda flicka, och från den stunden tar hans liv en oanad vändning.
Efter år av ensamhet och uteslutning upplever Babakar nu lyckan över att ha Anaïs, som hans adoptivdotter får heta. En dag bestämmer han sig dock för att tillsammans med henne och Movar, en haitier som blivit hans vän, åka till Haiti, så att flickan kan återförenas med sina släktingar där. För Babakar blir det upptakten till en helvetesvandring, vilken i många avseenden liknar hans tidigare erfarenheter från det krigsdrabbade Afrika. Haiti härjas av såväl politiskt våld, blodbad, maktmissbruk och främlingsfientlighet som elementens raseri. Mitt i detta kaos söker Babakar lösa mysteriet kring Reinettes förflutna, men sanningssökandet är långtifrån riskfritt.