CMR utmanade den svenska självbilden
Kommentar | Fallet Nogger Black. I april 2005 gick den ideella, men statligt finansierade, organisationen Centrum mot rasism (CMR) ut med en uppmaning om att bojkotta GB:s nya glass Nogger Black. Reklamen för glassen var nämligen, hävdade CMR i ett pressmeddelande, ”smaklös med rasistisk anstrykning”. CMR menade att reklamen byggde på rasistiska tankemönster genom att anspela på symboler för svarthet, såsom Nogger (som ju påminner om ordet nigger), black (som på engelska kan användas i den nedsättande betydelsen ”svarting”), och därtill ett reklamtypsnitt av graffitikaraktär som förde tankarna till afrikan-amerikansk gängkultur.
CMR:s uppmaning till bojkott utlöste en omfattande och hätsk debatt i medier och på bloggar. De flesta debattörer var mycket kritiska till CMR, vars anklagelser mot reklamen uppfattades som löjeväckande. Sommaren 2005 övergick kritiken i en hård mediegranskning av CMR och dess verksamhet, som indirekt ledde till att organisationen efter valet i september förlorade sitt statliga stöd.
I den nyutkomna boken ”Fallet Nogger Black”, utgiven av tankesmedjan Agora, undrar författarna Oscar Pripp och Magnus Öhlander hur det kunde komma sig att en okänd organisations tämligen harmlösa uppmaning till bojkott kunde väcka ett så starkt engagemang, ja till och med indignation, hos så många människor. De söker svaret i en analys av hur rasism uppfattas i svensk offentlighet och finner att CMR överskred en gräns genom att utmana det dominerande synsättet om rasism. Detta synsätt, menar Pripp och Öhlander, bygger på uppfattningen att riktig rasism tar sig uttryck i avsiktliga, otvetydiga handlingar i kulturella sammanhang som präglas av negativa attityder mot svarta. Detta förhållningssätt är i sin tur sammanflätat med en självförståelse enligt vilken svenskhet och Sverige präglas av antirasism, humanism och tolerans.