Recension
Ingen har tråkigt med Jesper Nordin
Erik Wallrup
Publicerad
Om man drar fram alla influenser som nystat sig in i Jesper Nordins musik står man där med en härva utan att bli speciellt mycket klokare. Eller vad sägs om fransk spektralmusik och kulande fäbodstintor, ungdomsårens punk och Giacinto Scelsis entonsmagi, psykedeliska Pink Floyd (långt före ”Wish you were here”) och hybridtonsättaren Fausto Romitelli?
Fast egentligen handlar det om något annat, ett riktigt svårartat fall av melankoli som har lika mycket vemod som vrede i sig. En affektiv kärna.