Europa tänkte fel om arabvärlden
När maktförhållandena ändras i arabvärlden avslöjas hur fel regeringskanslierna i väst tänkt.
Att arabiska diktaturer skulle falla för att folken reste sig av egen kraft kom som en överraskning för regeringskanslier runt om i EU, Sverige inräknat. Det beror på dåliga känslospröt och på att man inte har sett skriften på väggen. Men rapporter har det funnits länge. 2002 kom FN- organet UNDP ut med sin första Arab Human Development Report, skriven av arabiska forskare. På sakliga grunder slog det fast att arabvärlden var den mest ofria regionen i världen och att de arabiska folken behövde maktväxling och yttrandefrihet. I den tredje rapporten 2005 framhöll tänkarna, ledda av den egyptiske huvud- redaktören Nader Fergany, att om inte arab- länderna reformerades inifrån hotade katastrof och kaotiska omvälvningar. Nu, sex år senare, kan dessa forskare säga: Vad var det vi sade?
Men EU-länderna satsade på ”stabilitet”. I Europa talades det om Mubaraks Egypten och Ben Alis Tunisien som ”moderata arabländer”, trots att ingen borde ha varit okunnig om hur det gick till i dessa länders tortyrkammare och om hur all opposition, också den sekulära, slogs ned.