Sällsamma berättelser och stundtals en vulgär rasist

Jorge Luis Borges är för många ett namn synonymt med ”Biblioteket i Babel”, berättelsen om det oändliga biblioteket som i sina labyrintiska salar rymmer inte bara alla böcker som någonsin skrivits på alla språk, utan också alla de som ännu återstår att skriva, och de som aldrig kommer att skrivas. För att inte tala om alla apokryfiska förvanskningar och förfalskningar som finns av varje enskilt exemplar, inklusive bibliotekets egen beståndsöversikt.

Mindre känt är kanske att det blinda oraklet från Buenos Aires från 1979 fram till sin död 1986 var redaktör för en spansk bokserie med samma namn, döpt efter hans mest kända novell. Fullt så infinit som sin drömda förlaga är inte ”La Biblioteca de Babel”, men med sina 32 volymer är det ändå en imponerande antologi över den litterära tradition som Borges själv verkade i och fulländade: den fantastiska berättelsen. Biblioteket samlade korta och sällsamma berättelser av Gustav Meyrink, Villiers de L’Isle-Adam, Arthur Machen och en lång rad andra, oftast udda, förbisedda eller missaktade författare.