Tillväxt för kvinnor

För vänstern tycks kvinnor alltid vara passiva mottagare av bidrag och offentliga förmåner.
Ulla Hoffmann saknade jämställdheten i Perssons regeringsförklaring. ”Det var mycket om tillväxt, men i form av bolagsskatter och entreprenörskap.” Kanske blev hon gladare över den bilaga i budgeten som redovisar fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män.
Vänsterns syn på jämställdhet leder lätt till ett krig mellan könen där individualismen förlorar. Män ställs mot kvinnor i intressekamp och på vägen odlas fördomar om ”kvinnligt” och ”manligt”. Om mjuka kvinnor och hårda män. Om att kvinnor tar hand om barn, medan män mekar med bilen.
Ett sådant perspektiv förstärker patriarkatet, där mannen är norm. Det går emot feminismens mål att frigöra människor från föreställningar som följer med könet, så att de kan bemötas som individer.
Visserligen dominerar kvinnor i vård, skola och omsorg, vilket gör att kvinnor i dagsläget är mer beroende av det offentliga. Men tillväxt är absolut inte en fråga som
bara rör män.
För det första är en växande ekonomi en förutsättning för välfärd. Om vi inte har pengar i näringslivet finns det inte heller pengar till operationer, undervisning eller bättre arbetsvillkor.
För det andra kräver ett gott tillväxtklimat att allas kraft tas till vara. Även kvinnor måste få chansen att bli självbestämmande kapitalister och tjäna pengar. Bl a genom företagande i välfärden.
Men där sätter sig vänsterns feminister på tvären och vill bevara den gamla ordningen. Många försöker stoppa friskolor, motsätter sig vinst och talar illa om alternativen.
Feminismen är viktig för att ge frihet åt alla. Men vänsterns s k feminism har inget med individualism och frigörelse att göra, den är förklädd gammal vanlig vänsterpolitik.