Recension
Lärorik pejling av ondska
Förintelsen. Trots titeln på sin nya essäsamling återvänder Georg Klein ständigt till sin ungdoms Budapest, i minnet. Famlande i mörkret söker han svar på det ofattbara.
Karolinska Institutets berömde tumörbiolog Georg Klein ger i dagarna ut en bok, som han kallat ”Jag återvänder aldrig. Essäer i Förintelsens skugga”. Till sitt barndomsland Ungern återvänder han inte i första taget. Ty där har högerextremism och främlingsfientlighet återigen börjat sticka upp sitt fula tryne. Diskrimineringen av romer och judar är i full gång. Men detta är inget nytt. Antisemitismen har varit intimt sammanvävd med det ungerska folkets hela historia. Hitlerperioden var bara en kulmen. Aristokratiska politiker och nationalromantiska bönder har genom tiderna förenats i ohelig allians för att bli av med judarna eller åtminstone minska deras inflytande.
Ändå kunde boken – paradoxalt nog! − precis lika gärna ha hetat ”Jag återvänder ständigt”. För den som är något förtrogen med Kleins tidigare produktion står det nämligen klart att han oupphörligen återvänder – i sina minnen nämligen och i bokform – till sin ungdoms Budapest. Där fick han sin första medicinska utbildning. Där lyckades han under dramatiska omständigheter i sista ögonblicket undkomma boskapsvagnarna till Auschwitz. Därifrån flydde han till det idylliska Sverige, där naiva svenskar – utan all erfarenhet av krig, lidande och ondska – vänligt tog emot honom. Här gjorde han sin karriär, som förde honom fram i den internationella frontlinjen av medicinsk forskning.