Recension
Bakdörr till den ryska historien
I ett klassrum i Holland under det tidiga 70-talet sitter den tioårige
Frank Westerman . Hans lärare framme vid katedern drar ner en karta där kontinenter och hav, städer och floder breder ut sig. Men kartan saknar något. Här finns bara figurer och former (ett gult fält, en röd kvadrat, en blå slinga) och det är upp till eleverna i sina bänkar att namnge, ordna och ta kontroll över det avbildade landskap som möter deras blickar.
Detta skulle kunna lyftas fram som en urscen ur en viss modernitet, där kartläggningen och domesticeringen av det okända utgör ett ständigt hägrande löfte. För den unge Westerman står hågen särskilt till det område som väntar strax öster om det hemtama Europa. Och mer specifikt kommer den blivande agronomen, journalisten och författaren att dras mot det Kaspiska havet och en undflyende bukt med namnet Kara-Bugaz, eller ”Det svarta svalget”, som också var titeln på den bok från 1932 av Konstantin Paustovskij som kom att armera hans attraktion.