Recension

Pianohunden lär oss om den djupa sorgen

Anders Q Björkman
Publicerad
Annons

Hundra stearinljus spridda över scengolvet skapar en varm och intim stämning på den stora scenen i Uppsala konsert & kongress. Och det är en intim föreställning Laurie Anderson bjuder på. Det är vi och hon, några få instrument samt en fåtölj och en golvlampa. Vi är i hennes vardagsrum där hon har samlat oss för att berätta sina historier.

Med allvarlig röst mässar hon små skruvade berättelser som ofta landar i absurda slutsatser, men som ändå får oss att fundera på tillvaron. Monologerna är välskrivna, väl framförda och ofta roliga. Det kan till exempel handla om Darwins värsta mardröm – påfågeln. Han kan inte få den att passa in i sin evolutionslära – det ska ju vara de starkaste som överlever, inte de som har de mest sirliga och utstuderat vackra stjärtar.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons