En gastkramande klassiker

Det här är en sådan där serie som folk blir lite blanka i ögonen när de pratar om. ”Har du inte läst serien om Övärlden? Är du galen? Det är ju en klassiker. Det är fantasyäventyrens fantasyäventyr, mycket bättre än allt som kommit sen. Jag menar allvar. Serien om Harry Potter är typ en fjärt i rymden i jämförelse med de här böckerna!”

Så kan det till exempel låta. Och därför är det många som jublar nu när de tre första böckerna, utgivna mellan 1968 och 1972, finns att få tag på igen. Med nya, snygga omslag, så att fler läsare kan upptäcka och förälska sig i dem. Först i serien är ”Trollkarlen från Övärlden”.

I Övärlden ligger den vindpinade ön Gont. Det är där trollkarlsskolan finns, och det är på den trollkarlsskolan den unge Ged går som lärling. Han har talang som få, men han är också otålig och maktlysten. Vid ett tillfälle provoceras han att mana fram en ande från dödsriket. Den skuggvarelse han då släpper in i världen är fruktansvärd, och den hotar att förstöra Ged så fort han lämnar ön.

Den första boken i serien handlar om Geds flykt och kamp mot skuggvarelsen, och hans strävan efter att avslöja vem skuggvarelsen egentligen är. Det är väldigt spännande läsning, med mycket mysig, lite gammeldags sagokänsla.

Ursula K. Leguin skriver poetiskt och även om berättelsen säljs som en barn- och ungdomsbok (ibland sägs det att den är för 9-12-åringar, ibland sägs det att den är för tonåringar) så passar den egentligen för alla åldrar.

I jämförelse med många andra fantasyserier så innehåller Ursula K. LeGuins serie om Övärlden mindre action, lite färre och enklare miljöbeskrivningar, och lite mer psykologi. Det handlar mycket om identitet, och det onda och goda inom oss. Plus att böckerna är tunnare än väldigt många andra fantasyböcker! Det tycker jag är ett plus i boktipssammanhang.