Teologen som hade förmågan att lyssna till barn

Kyrkans barntimmar var mitt dagis. Tre timmar varje dag var vi hos Vanja i det röda, lite Villa Villekulla-lika huset med de vita knutarna.

Mina minnesbilder därifrån är som vackra bokmärken med glitter runt kanterna. När jag skriver det här tar jag ner en låda märkt ”Kyrkis” ur bokhyllan i flickrummet. Ut trillar påskkycklingar, en Jesuskrubba, en palm med piprensare till stam, kräppat papper till krona och modellera till fot. Det går fortfarande att se tumavtrycken efter min fyraåriga hand i leran. Kanske gjordes trädet just inför påsk för lite mer än 30 år sedan, lagom till palmsöndagen?