Reaktionerna på Jonas Thentes teori om näthat som ett resultat av samhällets och de vänsterintellektuellas svek (DN 22/4), lät inte vänta på sig. Inom bara några timmar radades motargumenten upp i tidning efter tidning. Att fundera ett varv extra är en lyx det snabba medielandskapet inte kan kosta på sig. Har Thente, trots ett gäng tankevurpor, en poäng i att (nät)hat gror i utanförskapets marker? Ja, kanske. Men en sak med hans text förbryllar mig särskilt: hur han använder Johan Jönsons poesi för att leda sin hypotes i bevis.