Ivar Arpi:Bidrar Sverige till döden på Medelhavet?

”Jag är #otyst för att inget barn ska dö på Medelhavet.” Det är en ny kampanj Rädda Barnen startat i sociala medier sedan ännu ett barn drunknat på båtresan till Europa. Ett barn som drunknar är ett för mycket. De allra flesta håller nog med Rädda Barnen om det. Ingen ska behöva drunkna i Medelhavet. Men hur löser vi situationen?

Vilka är det som tar båtar över Medelhavet? För att ta sig över gränsen till Europa behöver de betala flyktingsmugglare stora summor pengar. Det är alltså sällan de allra mest utsatta som har råd att ta sig till Europa. De som kommer i båtarna vill givetvis skapa sig ett bättre liv för sig själv och sina barn. En fullt rimlig och allmänmänsklig önskan. Hur kan man inte känna sympati för den? Men denna önskan är inte exakt samma sak som att ha flyktingskäl. Och kanske kan vi inte lösa detta problem genom att låta folk åka i livsfarliga båtar över Medelhavet.

För samtidigt sitter flera miljoner behövande människor fast i flyktingläger i Syriens närområde. Många av dem har samma önskan som de som åker över Medelhavet, men skillnaden är att de inte har råd att betala flyktingsmugglarna. Det är där våra resurser behövs allra mest. Där är behovet som störst.

Så vilka alternativ står till buds? I går berättade Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor att man hoppas att tillfälliga uppehållstillstånd ska få färre flyktingar att söka sig till Sverige. ”Jag tror att, om vi harmoniserar villkoren mellan Sverige och andra länder, om vi går över till temporära uppehållstillstånd i stället för permanenta, så tror jag att fler söker sig till andra länder och färre till Sverige. Och det tror jag vore bra”, sade Busch Thor till TT.

Det har hon förmodligen helt rätt i. I dag är Sverige det land i EU som tar emot i särklass flest asylsökande i förhållande till vår befolkningsmängd. I absoluta tal är det bara Tyskland som tar emot fler. Det finns flera förklaringar. En är att Sverige är det enda land som ger permanenta uppehållstillstånd direkt till syrier. I flera reportage som gjorts säger de flesta som förbereder sig på att sätta sig i båtarna över havet att de vill till Sverige.

Om migrationen hade varit som en naturkraft, som strömmar eller flöden helt bortom staters kontroll, borde den ha fördelats jämnare mellan EU-länderna. Men givetvis är även migranter reflekterande individer som reagerar på sin omvärld. Eftersom Sverige har den mest tillåtande lagstiftningen, de mest generösa tolkningarna av konventionerna vi skrivit under och eftersom Sverige som enda land ger permanenta uppehållstillstånd till syrier, attraherar vi i dag fler människor än andra länder, och dessutom i en accelererande takt. Det kan vara så hemskt att vår snällhet är en bidragande orsak till att människor drunknar i Medelhavet.

Sveriges generösa regler är en jättemorot som vi dinglar framför desperata människors ögon. Det är inhumant, för vår generositet är falsk. Vi vägrar hjälpa dem hit. Det finns inga lagliga vägar som att exempelvis söka asyl på ambassader. Det är som att locka med frälsning, men för att nå den måste man simma över ett hav fyllt med hajar. Kanske vore det mer humant att göra som Australien gjort, vilket Per Gudmundson skrev om på ledarsidan nyligen: ”Efter valet 2013 skärpte den konservative premiärministern Tony Abbott politiken gentemot människosmugglarbåtarna. Operation Sovereign Borders ser till att ingen som kommer via sjövägen når landet. Flyktingbåtar tvingas vända. De som ändå räddas ur båtar sätts i läger i tredje land. Hemskt? Ja, utan tvekan. Men förr drunknade hundratals utanför Australiens kuster.” Nu har antalet drunkningar sjunkit drastiskt. I dag är det så gott som ingen som drunknar där.

Kanske är det en lösning på Rädda Barnens kampanj om inget barn ska dö på Medelhavet: Ingen som kommer via flyktingsmugglarnas båtar ska kunna få asyl. Och att samtidigt skapa fler lagliga möjligheter till asyl. Är detta mer eller mindre humant än att ha kvar ett system som gör att barn drunknar?