GlasTill synes osentimentalt men sprängfyllt av känsla

Akta – annars kommer jag och tar dig. Det är en brutal installation Åsa Jungnelius har gjort som en kommentar till hur det kvinnliga könsorganet kan användas som inspirationskälla i skräckfilmer. Glasfallosar, kedjor och utslitna ögon dinglar från taket. Själva monsterfittan bara antyds med svart färg i ­taket ovanför – precis som i bra gjord skräckfilm där skrämseleffekten ofta finns i det okända. Och eftersom installationen tar upp plats från golv till tak i ett relativt litet rum med täckta fönster blir den också mycket påträngande.

Verket fyller mig med motstridiga känslor, mycket av ­materialet är närmast opersonligt och avstötande kyligt – svarta rep, skinande hakar och metall­kedjor. Annat är våldsamt och kletigt. Det hänger rosa plastpåsar fyllda med tapetklister, några av dem har läckt ut sitt innehåll så att det runnit ut över en spegel som ligger på golvet. Det hänger fullt av nerkletat hår och stora klotlampor har målats och försetts med tyg så att de ser ut som jättelika utslitna ögon.