Recension
Angelägen jakt på det samiska
Sara Granath
Publicerad
Kan vem som helst kalla sig same? Räcker det att dra omkring på fjället, delta i kåtagudstjänster, äta glödkakor och rökt sik och tycka att en kolt i blått, rött, grönt och gult är det vackraste som finns?
Nej, efter att ha sett Giron sámi teáthers What’s up Sápmi förstår jag att detta snarare är ett samofilt beteende, inspirerat av 50-talets rockande same och förföriska filmer och böcker om livet i sameland. De åtta ungdomar som i Erik Norbergs pjäs får sin identitet ifrågasatt har litet mer på fötterna, en samisk mamma, en renhjord eller det samiska språket från nord eller syd. Via ett grupp-sms får de ändå uppdraget att ta reda på vem av dem som inte är en riktig same.