Tjockare än vattenVälgjort familjedrama i behov av svartare svärta

Hur viktigt är det att bli överraskad av tv-dramatik? Givetvis en fråga omöjlig att besvara: det beror på kontexten, det beror på genren. Ändå är det bristen på överraskningar som fått mig att utveckla en viss trötthet inför de stora SVT-elefanterna, den här gången familjedramat ”Tjockare än vatten” som tar vid efter hubotarna i ”Äkta människor”. Såhär skulle man också kunna säga: lägstanivån och högstanivån på det som pumpas ut under SVT Dramas flagg är ofta densamma. God och gedigen hantverkssäkerhet men oroväckande glest mellan de narrativa finesserna.

Upplägget är klassiskt: splittrad familj återförenas under visst knakande, familjemedlem dör, övriga familjen tvingas hantera konsekvenserna varpå allehanda skelett knallar ut från garderoben. Spelplatsen är ett pensionat på Åland där ägarinnan kolar under spektakulära former och lämnar driften till sina barn: tre syskon som endast till nöds tolererar varandras sällskap. (En av dem är dessutom på flykt från slemma lånehajar hemma i Stockholm, vilket borgar för många
hel-vett-e i dialogen.)