Recension
Daniel Frank imponerar i ”Tannhäuser”
Konflikten mellan andlig och sinnlig kärlek står i centrum för Richard Wagners ”Tannhäuser”, där mästersångaren Tannhäuser slits mellan de två kvinnogestalterna Elisabeth och Venus. Detta musikdramas syn på sexualdriften som vägen till förtappelse ger det vissa svårigheter att fängsla i dag, trots att Wagner har späckat det dåliga samvetets pilgrimsvandring med mängder av bedövande vacker musik.
Nypremiären ger anledning att jämföra Staffan Valdemar Holms regi i ”Tannhäuser” 2002 med hans iscensättning av ”Nibelungens ring” några år senare. Vi känner igen hans sätt att underordna sig Wagner med stor respekt, samtidigt som han initierar en uppfordrande dialog. Även Bente Lykke-Møllers bruna scenbild känns bekant, med sin fantastiska akustik och stora målade fonder. Det medeltida brödraskapet liknar här en kostymklädd sekt från Wagners borgerliga 1800-tal.