Glödande friktion och livsfarligt maktspel
Kevin Spacey i säsong 3 av ”House of Cards.
Robin Wright och Kevin Spacey i säsong 3 av ”House of Cards.”
Det börjar märkligt långdraget, en inledning som hade varit svår att tänka sig för bara ett par år sedan. Sättet upphovspersonerna i långsamma, repetitiva scener bygger upp den tredje säsongen av “House of cards” är så pass befriad från spänning att den förmodligen hade fått den mest progressiva tv-chef att bli mer än nervös. Men i en tid då kreatörerna vet att tittarna stannar kvar – och att vissa kommer att se säsongens 13 avsnitt i ett enda svep – finns utrymme för en helt annan frihet i ton, tempo och dramaturgi i hur en tv-serie byggs upp under en säsong.
Med det sagt förvånas jag ändå av den nya “House of cards”-säsongens första avsnitt, speciellt med den förra, ojämna andra säsongen i åtanke. Det är modigt att starta med ett så pass ljummet avsnitt – men ställt i kontrast till ett fullkomligt bländande avsnitt två framstår valet som helt logiskt. Frank Underwood har nått sitt mål och är USA:s sittande president men lever farligt inför 2016-års presidentval. Samtidigt som hustrun Claire inte har några som helst intentioner att förbli en stillatigande, neutral och konfliktfri rikets första dam. Läge för glödande friktion och livsfarligt maktspel.