RecensionNya romaner
En kärleksförklaring till en mor – och till språket
Av sin mamma har Johanna Ekström fått språket som verktyg, som kan måla vackert över det fula. I ”Meningarna” klaffar det ibland perfekt, andra gånger gör Ekströms text just det som den vill slå sönder.
Hur gör de oss, föräldrarna, tyngden som ligger över våra medfödda jag och tvingar oss att anpassa oss till de sprickor och springor som finns för att växa upp till något? Johanna Ekström skriver om hur det går till och som barn till två författare intresserar hon sig extra för hur orden formar människorna. Hur livet formar sig efter språket.
Hon har tidigare skrivit om sin barndom, om pappas otrohet och om hur föräldrarna ville hålla livet lätt och sprittande. Aldrig vara tråkig, aldrig vara tung. ”Om man håller sig i solen” från 2012 fick en extra krydda av att pappan heter Per Wästberg, akademiledamot och författare sedan tonåren. Men den som sökte skandal och uppgörelse blev nog en smula besviken. Johanna Ekström dundrar inte, river inte ned de borgerliga fasaderna med storslägga. Hon funderar, vrider, vänder, smakar på formuleringar, backar och tar om.