Brev från den analytiska filosofins guldålder
Från en ynglings berusade övermod till mötet med Ludwig Wittgenstein – ”världens märkligaste människa” – och diskussioner om filosofins väsen. Breven till läraren Eino Kaila vittnar om hur djupt Georg Henrik von Wright kommit att prägla det filosofiska klimatet i Norden.
I mitten av 1950-talet publicerade den finlandssvenske filosofen Georg Henrik von Wright boken ”Logik, filosofi och språk”. Den blev en nordisk klassiker, länge använd i undervisningen av grundstudenter, särskilt i Sverige. Dess karta över aktuella strömningar är nu föråldrad. Men i ett avseende var den visionär: genom den särställning den tillerkände riktningen ”analytisk filosofi”. Under de följande decennierna skulle den få fäste som dominerande universitetsfilosofi i stora delar av världen, särskilt i England, USA och Norden. von Wrights bok bidrog till att grunda dess legitimitet som historisk arvtagare till Aristoteles och Leibniz fram till Frege, Russell och Wittgenstein. Det var också till den han knöt sitt eget arbete och för vilken han kom att bli den mest kände representanten i Norden, först som efterträdare till Wittgenstein i Cambridge och senare som professor i Helsingfors och vid Finlands Akademi.