Recension
Virpi Pahkinen för in oss i ett vackert klangtempel
Virpi Pahkinens nya solo på Dansmuseet lyfter fram hennes unika kvaliteter som konstnär i tät dialog med den japanska slagverksmusikern Mika Takehara. Anna Ångström tycker sig vandra in i ett stort klangtempel.
Slagverkaren Mika Takehara.
Ichos är ett sådant där Virpi-solo som man vill bära med sig likt en dyrbar skatt. En skimrande, rytmisk dörröppnare till andra världar som får en att återigen tro på människans förmåga att lyssna till rörelsens ljud.
Dansmuseets bankvalv är granne med Drottninggatans kommers, men härinne skapas nu ett både fysisk och existentiellt klangrum som leder iväg betraktaren till en rituell plats där dansen härskar. I ”Ichos” återvänder Virpi Pahkinen till sitt ”stamställe” Dansmuseet men också till den form som lyfter fram hennes unika kvaliteter som konstnär: kammarformatet där solodansen går i tät dialog med musiken.