Recension

IchosVirpi Pahkinen för in oss i ett vackert klangtempel

Virpi Pahkinen i ”Ichos”.
Virpi Pahkinen i ”Ichos”. Foto: Mattias Lindbäck

Virpi Pahkinens nya solo på Dansmuseet lyfter fram hennes unika kvaliteter som konstnär i tät dialog med den japanska slagverksmusikern Mika Takehara. Anna Ångström tycker sig vandra in i ett stort klangtempel.

Publicerad
Slagverkaren Mika Takehara.

Slagverkaren Mika Takehara.

Foto: José Figueroa
Annons

Ichos är ett sådant där Virpi-solo som man vill bära med sig likt en dyrbar skatt. En skimrande, rytmisk dörröppnare till andra världar som får en att återigen tro på människans förmåga att lyssna till rörelsens ljud.

Dansmuseets bankvalv är granne med Drottninggatans kommers, men härinne skapas nu ett både fysisk och existentiellt klangrum som leder iväg betraktaren till en rituell plats där dansen härskar. I ”Ichos” återvänder Virpi Pahkinen till sitt ”stamställe” Dansmuseet men också till den form som lyfter fram hennes unika kvaliteter som konstnär: kammarformatet där solodansen går i tät dialog med musiken.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons