Recension
Allt flyter i Barakats värld
Det finns författare som oundvikligen måste gå sin egen väg, och detta kan ibland innebära – på gott och ont – att aldrig någonsin snegla mot publiken. Även om jag är osäker på i vilken ordning den syriskkurdiske författaren Salim Barakats böcker översatts till svenska – han har varit verksam sedan 1980 – är det frestande att utifrån de prosaböcker som utkommit se en tydlig linje från den magiska realismen i den vildsinta barndomsskildringen ”Järngräshoppan” (2000) via den relativt lättbegripliga fabeln med kentaurer i ”Grottorna i Haydrahudahus” (2006) till den senaste boken ”Geometriska andar”, som nog är något av det svåraste och mest intrikata jag läst i romanväg, om man undantar hans förra bok ”Döda noviser” (2008).
Salim Barakat var under några år bosatt i inbördeskrigets Beirut (1975–1982); ”Geometriska andar” är ytterst en roman om krigets följdverkningar, materiellt såväl som existentiellt. Boken påminner alltså en hel del om ”Döda noviser”, där kriget också var en sorts huvudperson. I båda dessa böcker har Salim Barakat lättat ankar från den igenkännbara realismens hamn – om än magisk eller fablisk – och seglat ut på drömmens irrationella, gåtfulla, ja ofta kryptiska hav.