RecensionScenhöst 2016
Skoningslös parafras på Bergmans maktkamp
Med ”Deformerad Persona” har Mattias Andersson och hans MS-drabbade syster Ylva Andersson skrivit en skoningslös parafras på Ingmar Bergmans film ”Persona”. Det blir ett svart kammarspel, skriver Ylva Lagercrantz Spindler.
Alla som har jobbat inom hemvården vet hur lyhörd du måste vara när du bokstavligen stiger in över tröskeln till någon annans liv, den allra mest privata sfären. Det blir lätt ett själsligt maktövergrepp där både vårdaren och brukaren känner sig obekväma med den intima situation som uppstår i vad som samtidigt ska vara en professionell relation. Då kan räddningen vara att gömma sig bakom en persona, en mental mask som gömmer det verkliga jaget.
Med ”Deformerad Persona” har dramatikern Mattias Andersson och hans syster Ylva Andersson, skrivpedagog vid Göteborgs stad och som själv har MS, multipel skleros, skrivit en skoningslös och uppdaterad parafras på Ingmar Bergmans berömda film ”Persona” från 1966. Det är berättelsen om den stumma skådespelaren Elisabet Vogler (Liv Ullmann) och hennes sjuksköterska Alma (Bibi Andersson) som i sin tur är en parafras på August Strindbergs ”Den starkare”.