Recension
Nolan får Gotham Citys svärta att lysa
Christopher Nolans tidigare filmer om Batman – Batman begins (2005) och The dark knight (2008) – tog bort de sista skärvorna av mina barndomsårs drömmar om superhjältedom. Seriehjältarna jag växte upp med hade sina påfrestande urberättelser i bagaget men mest svingade de, mellan flickvänsbestyr och societetsåtaganden, omkring och räddade världen. Det verkade inte så jobbigt.
När Christopher Nolan och hans bror Jonathan skapade den trilogi som nu avslutas med The dark knight rises inspirerades de i stället av Frank Millers seriealbum från 90-talet. Millers version av Batmansagan är tung, mörk och fokuserar på smärtan hos ett barn som förlorar sina föräldrar och blir en hämnare. Ilska dold bakom en mask i stället för bakom ett leende, som det uttrycks i The dark knight rises.