Recension
Få bryr sig om de försvunna barnen
Siffrorna är kusliga i sig. 1202 barn försvunna de senaste sex åren. 783 är fortfarande borta. De är ensamkommande flyktingbarn, plågade barn, tyngda av erfarenheter som ingen borde bära på.
Ali är ett av många exempel i boken. Han levde i Beshud i Afghanistan tillsammans med föräldrar och två yngre syskon. Gick i koranskola. Hjälpte till på det lilla jordbruket. Alis familj är hazarer och en dag dök en grupp män från kuchifolket upp i byn. De två folkgrupperna är i konflikt och kuchimännen brände ner byn. Ali fick svåra skador, förlorade sin far och senare, under en farofylld flykt, förlorade han även sin mor och sina syskon.
Ali mår, naturligt nog, inget vidare när han kommer till Sverige via Iran och Italien. Han är 15 år och ensam i världen, livrädd för att återvända till hemlandet och livrädd för att tvingas tillbaka till Italien där han utsatts för övergrepp. När Migrationsverket beslutar att han enligt Dublinförordningen ändå ska skickas till Italien syr han ihop sina läppar. Läggs in på BUP. Kort därefter försvinner Ali.