Är 9 miljoner gula plastpåsar frihet?
I fredags kväll någon minut över nio rullade ett tåg från Stockholms central och vidare söderut. I Falköping blev vagnarna stående mitt i natten. Följande morgon väcktes passagerarna och fick kliva på transferbussar som förde dem till resans slutmål: Julhandel på lågprisvaruhuset Gekås i Ullared.
Sedan realityserien om Ullared började sändas vallfärdar folk från hela landet till orten. I Kanal 5 framställs denna plats som ett kulturarv lika förankrat i den svenska folksjälen som missunnsamhet och julbord. Precis som om det vore något typiskt svenskt att ägna veckosluten åt att fylla kundvagnar med lågprisvaror. I verkligheten inskränks den globala kapitalismen förstås inte av nationsgränser. Den låter människor från hela världen definiera sig själva – inte som svenskar, tyskar, amerikaner eller japaner – utan som konsumenter. Vad som förenar oss är vårt omättliga begär efter fler prylar.
Det är ingen slump att det har blivit så här. Faktum är att det är ett noga uträknat system. Efter andra världskriget stannade den amerikanska försvarsindustrin samtidigt som miljontals soldater återvände till landet utan något jobb att gå till. För att blåsa liv i ekonomin bestämde sig de styrande för att skapa en kultur där individuella begär överskuggade de grundläggande mänskliga behoven. En ambition som ekonomen Victor Lebow 1955 beskrev med följande ord: