Recension

The old magicFörtjusande pastischer

Uppdaterad
Publicerad
Annons

Nick Lowe, 61, ser numera ut som en vithårig Woody Allen, har en röst som i sin mjuka strävhet påminner om Nat King Cole och Harry Belafonte och framför låtar som skulle passa både Katie Melua och Van Morrison. Jo, det känns som om en del har hänt sedan britten var en lätt punkig pubrockare på 70-talet. Gärna för mig, nya albumet låter mer som om det kom från 1961 än 2011 men undgår, i likhet med de närmast föregående, att kännas gubbigt nostalgiskt. Lowe har skrivit förtjusande pastischer på gamla tiders populärmusik och har ett erfaret gäng brittiska herrar runt sig. Visst kan man kalla det för en bagatell, men då måste det tilläggas att det är en charmerande bagatell.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons