Recension
Storslagen mänsklig optimism
Lasse Berg har inget till övers för Rousseaus och Hobbes mörka bild av människan som en grym och egoistisk varelse. I stället presenterar han en ljus framtidsbild av evolutionen som Fredrik Sjöberg, trots invändningar, inte kan låta bli att beundra.
Väskor! Plötsligt faller nytt ljus över postorderfirmornas lock och pock. Ständigt dessa väskor, som premie vid köp av gagnlösa ting. Det slår sällan fel; handväskor, väskor med hjul på, ryggsäckar, necessärer, vad som helst bara det är väskor. Och knepet fungerar, gång på gång. Varför, kan man undra. Svaret finns i Lasse Bergs nya bok - Gryning över Kalahari - om den kulturella och biologiska evolution som födde vår egen art, Homo sapiens.
”Väskan gjorde oss till människor.” Så skriver han.
Denna överraskande tanke (jag återkommer till den) är emellertid bara en i raden av bokens många bestickande teorier och teser om vad som fick våra förfäder att klara språnget från djur till kultur. Det var dansen, menar Berg på ett annat ställe, som var den bestämmande förmågan, eller så skriver han att allt började med en diet av skaldjur, som gjorde hjärnans tillväxt möjlig, vilket i sin tur var en förutsättning för småprat vid elden och annan social interaktion. Som gjorde oss till människor.
Att allt började i Afrika råder dock ingen tvekan om. Därom tvistar ej längre de lärda. Enligt de senaste beräkningarna har endast 83 000 år gått sedan en liten grupp anatomiskt sett fullt moderna människor lämnade Afrika för att snart nog uppfylla jorden. Alla folkgrupper på alla kontinenter utanför Afrika härstammar från dem. Sådant syns i våra gener. Om detta, och mycket annat, handlar ”Gryning över Kalahari”.
Lasse Berg bor i Etiopien. Nyligen var hans adress Kigali, Rwanda. Få kan kontinenten som han, dess historia och geografi, människorna. Bokens utgångspunkt är också hans intensiva hemkänsla i det landskap våra förfäder och därmed vi formades i. Likt en vetenskapsjournalist uppsöker han forskare i USA, Europa och Afrika, och utifrån deras rön och berättelser väver han sin historia. Arkeologi, antropologi, evolutionsbiologi. Vilket är gott nog, kittlande och lärorikt, låt vara att det är en krönika som skrivits förr och som snart blir inaktuell. Nya fynd, som nu senast av Homo floresiensis, tillkommer ständigt.