Asplunds primadonna tål inte konkurrens
STRUTSPOLITIK Att fyra av sex finalister gräver ner Stadsbibliotekets tillbyggnad i marken är ingen slump, skriver landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson. Precis som Asplunds byggnad har Stockholms topografi svårt att tåla alltför radikala ingrepp.
Stockholms stadsbibliotek är ett rätt fult hus, kan jag som landskapsarkitekt kosta på mig att tycka. Eller i alla fall kuriöst. Det ser ut som en hattask ställd ovanpå en tårtkartong, stabbigt och lite svårproportionerat. Tårtkartongen förefaller för låg och hattasken för hög. Det är dessutom symmetriskt i en landskaplig situation som är asymmetrisk.
På något sätt hänger det inte heller ihop; en osmält blandning av vad som vid tiden var det gamla och det nya. Fasadens kulör tillhör det gamla Stockholm; malmarnas hus, byggnadssättet med tjocka murar och fönsterhål likaså. Den avskalade formen tillhör å andra sidan den nya rationalismen, som annars oftast hade ljusa, släta ytor med tunna detaljer och stora glasytor. Inget verkar stämma särskilt bra.