Tvingade Sverige vänstermannen att tafsa?
Jag lät min hand ta tag i hennes rumpa”, skrev vänsterpartisten Måns Vestin på Aftonbladet debatt häromdagen (15/1). Han beskriver hur han tafsade på en kvinna en blöt kväll, och påstår: ”Det finns ingen ursäkt. Men med tillräckligt mycket alkohol i blodet så vann mitt kulturarv över min ideologi.”
I efterdyningarna av de massiva sextrakasserierna i Köln och på We are Sthlm i Kungsträdgården påstår flera debattörer till vänster att problemet med sexuella trakasserier endast är knutet till kön – att män i alla kulturer beter sig svinaktigt mot kvinnor i samma utsträckning. Övergreppen i Köln på nyårsnatten är enligt dessa röster inget väsensskilt från vad som sker på Oktoberfest varje år. Inte något väsensskilt från när pojkar tar på tjejer i skolan.
Detta är felaktiga påståenden rent empiriskt. Trots att Oktoberfest drar över sex miljoner besökare varje höst har massövergrepp av den typ som ägde rum i Köln aldrig rapporterats därifrån. Inte heller är fenomenet med organiserade övergrepp av den typ som förekom på festivalen We are Sthlm något som drabbat tidigare i Sverige. Massangrepp av det här slaget på kvinnor är ett nytt fenomen.
Om man lyfter blicken från det politiska skyttegravskriget finns det faktiskt tillförlitlig fakta om hur verkligheten ser ut vad gäller mäns våld mot kvinnor. Och det är den verkligheten vi bör tala om.
I alla kulturer och genom hela människans historia har män våldtagit, misshandlat och kontrollerat kvinnor. Män som grupp står överhuvudtaget för det mesta av det grova våldet, i Sverige liksom i resten av världen. När ett mönster är så konstant över tid och rum beror det förmodligen på genetiska skillnader mellan könen. Människor föds inte som oskrivna blad, och det gäller i allra högsta grad män.
Men kultur spelar roll. Det problemet män utgör är olika stort beroende på var man befinner sig i världen, trots att män förekommer överallt. Män tyglas av kulturen, och kulturen kan ge upphov till en rättsstat som prioriterar att skydda kvinnors rättigheter. Där kvinnor är utlämnade till välviljan hos makar, fäder och bröder, i stället för en rättsstat, respekteras inte deras åsikter eller vilja i samma utsträckning. En banal sanning som kan sammanfattas med att samhället man lever i påverkar vem man blir och är.
WHO har undersökt attityder kring huruvida en man har rätt att slå sin fru om hon är ”olydig”. En procent av männen i Nya Zealand och 4 procent i Singapore tycker det, medan 78 procent i rurala Egypten, 50 procent av indier i Uttar Pradesh och 57 procent av palestinier. Enligt WHO är våld mot kvinnor vanligast i Mellanöstern, Sydostasien och Afrika. 72 procent av västeuropeiska länder har förbjudit våldtäkt inom äktenskapet, medan noll procent har gjort det i arabstaterna. Vad gäller sexuellt våld mot främmande kvinnor skiljer sig attityderna också radikalt åt mellan länder. I Norge har man utbildningar för nyanlända invandrare där just den här frågan tas upp. I en artikel i New York Times berättade man om en eritreansk asylsökande, Abdu Osman Kelifa, som hade svårt att acceptera att en hustru har rätt att anklaga sin man för våldtäkt (19/12). I hans land, sade han, kan en man ta en kvinna om han vill ha henne, och han kommer inte att straffas för det. Å andra sidan hade han lärt sig att kvinnor som ler, bär kort kjol eller går ensamma på natten inte bjuder in till något. Utbildningen verkar ge viss effekt alltså. Något Sverige kan ta efter.
Så kulturskillnader finns. Barnäktenskap förekommer inte i alla kulturer. Nu rapporteras att allt fler minderåriga ensamkommande som kommit till Sverige är gifta med en vuxen man. Att det blir en nyhet handlar såklart om att fenomenet med barnäktenskap inte har förekommit i någon större utsträckning i Sverige i vår tid. Stening av kvinnor som misstänks för äktenskapsbrott förekommer inte heller i alla kulturer, och har aldrig gjort det i Sverige. Lagar om att kvinnor måste täcka hela kroppen när de vistas utomhus förekommer inte i hela världen. Hederskulturen där en kvinnas kropp, sexualitet och uppfattade renhet anses bära en hel släkts heder är inte heller spritt i hela världen, utan knuten till en geografisk region som sträcker från Nordafrika till Sri Lanka.
Det går inte att dra slutsatser om enskilda individer utifrån statistik om grupper. Men att påstå att värderingar inte påverkar handlingsmönster framställer situationen som tämligen hopplös. Om problemet alltid är män, och aldrig kultur, varför i hela friden försöker vi alls påverka människors värderingar? Och om kulturen är precis densamma över hela världen – ”manskulturen” som Måns Vestin kallar den – så är det förmodligen inte kultur vi pratar om, utan biologi. Och vad gör vi då?
