Recension
En helt egen romanvärld
POSTHUMAN TID. Med inslag av science fiction vänder och vrider Lars Jakobson på samtidsfrågor som kontroll, segregering, information och identitet. Hans romankonst liknar ingen annans, skriver Jesper Olsson.
På mitt skrivbord ligger fotografier av band och kassetter, indexerade med bläckpenna på de förtryckta etiketterna eller med maskinskrivna lappar som klistrats fast. Namn, titlar, datum snitslar en väg till det förflutna; de osynliga magnetmönstren lagrar historiens röster och ljud. Eller för att vara korrekt: en försvinnande liten del av denna historia.
Det som får min blick och tanke att dras i denna riktning är den bok som jag just har läst, Lars Jakobsons nyutkomna roman ”Vännerna”, en femhundrasidig berättelse vars förgreningar är lika mångfaldiga som mycelet hos en svamp, men vars centrum ändå skulle kunna skisseras med ord som minne, glömska, historia och teknologi. Frågan om vad vi kan få med oss, och hur vi får med oss det, på vår färd genom tid och rum, mot döden, mot entropin, utgör snittyta och söm i detta fantastiska montage över samtiden.