Hatsajternas strategi är inte ny
Parallellerna är tydliga mellan dagens Avpixlat och 1920-talets ”smutspress”. Historikern Mattias Hessérus skriver om hur ”sanningssägarna” i den tidens populistmedier vände sig mot ett förment förljuget etablissemang – precis som dagens hatsajter.
Det kan tyckas som om något dramatiskt har hänt med det svenska medielandskapet. Marginalpublikationer på den yttersta högerkanten som Avpixlat och Fria Tider har plötsligt nått delningstal på nätet som tangerar etablerade mediers. En anonym rättshaverist och bloggare under pseudonymen Julia Caesar har enligt Expressen fått sådant inflytande över svensk debatt att man ansett att allmänintresset kräver att hennes rätta identitet röjs. Och de journalister som har utfört granskningen av henne, Niklas Orrenius och Annika Hamrud, har utsatts för dödshot på grund av det undersökande arbetet. Hur kunde vi hamna här?
Det vi nu ser är en kamp mellan etablissemangspress och populistmedier. Den kampen är inte ny i svensk mediehistoria. Det anmärkningsvärda är snarare att vi under en så lång period har kunnat tala om ”medierna” och då syfta på en relativt homogen grupp publicistiska kanaler präglade av ett gemensamt etiskt system och likartad nyhetsvärdering.