Krönika
Längtan efter en enda fiende
I de röda sofforna på Russian Tea Room är det bäst att blunda med ena ögat. Bara då går det att fokusera på de mer kejserliga detaljerna. Som kopiorna av Fabergé-ägg, de små gafflarna och pyttesmå plättar på benporslin. Den som öppnar andra ögat tvingas också bli varse spretiga guldtofsar, glitterspeglar och kandelabrar, som sammantaget mer åkallar Liberaces definitiva psykbryt.
Men min favoritfantasi handlar om hur sovjetiska diplomater med hemlängtan satt här och drog i sig kanna efter kanna med rökigt te under Ronald Reagans dagar. Kanske lite blodröd borsjtj och immig vodka på en fredag. Sen var de tvungna att rusa ut i kylan igen och sätta fast lappar under parkbänkar och byta mikrofilmer med varandra. Darrande peta in femcentare i telefonautomater och ringa kodade nödsamtal om det blev riktigt knivigt.